Det började regna, i augusti. Ösa ner ifrån en himmel utan slut, och älskling, tror du glömde berätta var du lagt mitt paraply. Torkade hjälplöst floden från min kind, kunde inte hjälpa det hav som svällde, växte omkring. Haka letade efter en bröstkorg, axel mot öra.
Kutryggad står jag, söker skydd i den skamvrå vi en gång varför byggt tak över. Huttrar. Det sägs att det kallas gåshud, önskar att det slog rot, och blev till vingar. Vill våga släppa taget, om livboj. Bäras av strömmen.

Det började regna en dag, och sedan dess har det regnet glömt hur det gör, för att sluta falla.