En man skrev en gång om fjärilar och dess vingar. Om Haga och granna lundar.

En kvinna sa en gång att hon ville nå berg, att en vår spirade i hennes inre. Hon strök en kind, i en spegel som från rätt vinkel – liknade min. Den som en gång blossade, varm ifrån dagen och inte ur drömmen. Plutande läppar, sprack upp i skratt när solen steg för att aldrig sättas, läggas bakom världsrand. För att fångas, och sparas i det fotografi, taget av den hand som älskar. En flicka, klädd i en vuxens kvinnas kläder skrev om eld, heta meningar som satte tiden i brand. En romans att förtälja, en strid att klä av sig i. En kvinna, som önskar sig en flickas anlete målade svartvita ränder, över blottad barm.

Och hon står så än när jag vänd emot dig, pekar – på mitten utav cirkeln.