Förr fanns det fyra stånd:
Adel, präster, borgare och bönder...

Och de, som ansågs, som allra lägst var ju bönder
men utan dessa hade ju alla andra gått under!

Men bönderna, de borde ju stått, som nummer ett
eftersom de ju med mat, ja med överlevnadskost
de flesta av Sveriges invånare försett!

Nu har vi, som alla sett fått ett femte stånd:
Riksdagens ledamöter dessa, som allt efter
sina egna skrivna lagar sköter, aldrig hotas de
med avsked eller böter.

I dagens Metro kan man läsa om en f d minister
Eskil Erlandsson /C/ som lämnade riksdagen 2006
och fortfarande bor kvar i sin riksdagslya i Gamla stan.

Helt emot reglerna. Riksdagspartierna får kostnads-
fritt disponera lika många övernattningsbostäder, som
de har mandat i riksdagen. Alltså bostad bara till för
riksdagsledamöter.

Hans lya behövs till nytillkomna ledamöter, som nu får
hyras in på andra ställen. -Dags att centerpartiet börjar
lösa sin bostadsbrist på annat sätt, säger René Poedtke
på riksdagens serviceenhet.


>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>

HMS Ulven ubåt i Svenska Flottan försvann den
16 april 1943 efter en övning utanför Marstrand,
där hon hade sin hemmahamn. Först efter ett
intensivt sökande hittades hon den 5 maj.

HMS Ulven hade sprängts av en drivande tysk mina.

Manskapet jordfästes den 4 augusti 1943.

"Fosterlandet tackar Dig" lydde inskriften på
marinens kransar.

På Nya Varvet i Göteborg fanns bostäder för
flottister, som ägdes av marinen. En av flottisterna,
som var med på ubåten han hade en lägenhet i
ett av marinens hus. Han hade hustru och barn,
som bodde där med honom. Villkoren, som gällde
för att bo där var att man var anställd i flottan.

Långt innan den försvunna ubåten hittades,
behövdes en lägenhet till en nyanställd man
i flottan, som stod utan bostad.

Då kom byråkraterna på att det fanns en
ledig lägenhet att ge honom. Kvinnan vars
man säkert hade följt med ubåten till botten
hon var ju inte anställd i flottan, henne kunde
de säga upp, hon fyllde ju inte villkoren för
boende där alls. Så de slängde ut henne och
barnen på gatan med bohag och allt...

Jag har alltid önskat att de hade låtit henne ta del
av tacket de skänkte till hennes man, åtminstone
några da´r tills hon hunnit skaffa sig en annan
bostad...