Jag har en vän som målar den sanna kärleken i varje färg
med penselns drag driver hon ut ondskan som slagits in i min märg
Lyser upp det jag har men som jag inte förmår att se
ger mig det jag behöver som jag inte efter vågar be
En vän som jag i finner något fint som finns inom mig
som bereder min sårade själ väg på livets svåra snåriga stig

Hon river svurna murar och krossar svekens barriärer
sätter ord på alla vilsna känslor från gångna kärlekens affärer
Skapar en plats för mitt hjärta där hjärta mitt bara får verka och vara
en säker plats bortom smärta där smärta inte längre är någon fara
Hon sätter min inre ondska i schack och mitt motstånd till kärlek i matt
Hon är skör som finaste strå men har ett värde för mig som rikaste skatt

Har jag nån gång sagt hur glad du alltid gör mig – sa min vän
Jag svarar - Som en sång som går om och om igen
så säger du det gång på gång
och för varje gång blommar jag ut i glädjens och kärlekens största fång