Någon kastar tystnad
Som vassa stenar
Gör så ont när de träffar
Någon kastar tystnad
Åt mitt håll
Jag springer
Flyr
Undan tystnaden

Någon kastar tomhet
Som glödande klot
Som niosvansad katt
Mot saltad hud
Någon kastar tomhet
Mot mej
Och hon träffar
Varje gång

Någon lämnar arket tomt
Utan ord
Någon lämnar frågan
Obesvarad och öppen
Som ett eko
Av något
Som aldrig var
Men som någon önskar
Ska bli

Någon kastar tystnad
I mitt ansikte
Någon kastar tystnad
Som en knytnäve
I min mage
När tystnaden träffar
Och jag viker mig
Av slaget
Tappar luften
Känner tårarna komma
Då ser jag dej
För mina ögon

Någon kastar tystnad

Men min vän

Inte
Är det väl

Du...?



TT

(c) 2011