Letar efter den blick, jag lagt på det där stället – där jag inte kan se, någonting alls. För det kan inte stämma, att regnets alla droppar, har en alldeles egen färg, att asfalten egentligen inte är grå, utan med en hint av lila, rosa, grön och blå. Ja, det är på en regnbåge vi går. Fötter har kastat skor, byggt barkbåtar med strumpsegel och staden, är böljande, ett helt hav att sväva på.

herre gud jag rimmar

Om jag dyker, når jag ytan, ovanpå det där som får läpparna att i kullebytta, rulla runt och hålla solen i hand, sträcka på sig och leka kurragömma bakom öronsnibbens lekfulla famn.

Blundar, räknar ned från tio 9,8,7,6,5,4,3,2... kanske den där fjärilen som landat på min nästipp – skulle fälla ihop sina skära vingar då.