Jag svävar på ett rosaskimrande moln
ett litet barn har fötts till jorden
till mitt tillsynes futtiga liv
där vännerna på ålderns höst
lämnat mig
och farit in i dödsskuggans dal

Här föds ett litet liv till mig
ett flickebarnbarnsbarn
som jag har väntat på i åratal
bara alltför länge

Hennes ögon är oskuldens jungfru
Hennes gurglande ljud är ljuv musik
för mina öron
Hennes doft är som nyslungad honung
som blandats av nektar
från ängens alla blommor

Jag vill leva
så länge min kropp förmår
och lite till
Känslan att få uppleva
hennes vuxna ålder
se henne sitta på tronen i Paris
som fröken Professor
i konstens mecka

Det vore väl underbart