kastar av mig gamla mönster. börjar på ny kula. inriktar mig på mål. för en gångs skull siktade med riktade pipor mot något som tål att leva med öppna fönster.

sliter av pärmarna och gör avkall på ISBNkontrollen - banderollen väck!
biter av ärmarna på alla t-shirts av "Yes", med vänner av parollen:

"Inandning föregås alltid med utandning
även vid olaga jakt på egots egna egensinnigheter
och klag över en java om ämnet gynnar mer
än egot själv; Aldrig mer slakt i en dunkel dunge
efter dansen; Vem valde, och vem talte om lövad loge
som reslutat av att barka det bästa av barrtimmer?"

andra dialekter och andra rollers inblandning;
substansen av ande saknas och härmed vägrar jag
skriva manus åt andra - vandra med mig, vandra

saknas gör distansen så kväv inga världar mer. jag ser
det jag ser som reslutat av en länge levd mönsterbok
gjord för att klara kampen. väven har även fransar i kanten.

vandra med mig, vandra

(men hur slutar man med något man inte ens vet att man gör.
det ska jag släppa som jag släpper mina bubblor fria;

behåller himlens hemlighet hemlig - färgar den med fria färger
och låter landa när landa ska.)

vandra med mig, vandra
det var god jakt ida'