~*~

HELA natten hade så den oförskräckte Ängeln oförf'ljd
Genom Him'lens vida öppna Slätter fortskridit, tills Morgonen,
Vak't vid de framringlande Timmar, medelst upprest rosenhand
Avtag't bommarna vid Ljusets portar. Det finns där en Grotta
Inom Guds Berg, tätt invid hans Tron, [5]
Där ljus och mörker uti perpetuell rundgång
Indriva och driva ut turvis, vilket gen' hela Him'len
Skapa angenäm omväxling, såsom Dag och Natt;
Ljuset så framströmmar, och vid dess andra dörr
Det krypande mörkret inträder, till hennes timma [10]
Är slagen att täcka Him'len, ehuru mörkret där mycket väl
Synas kan såsom skymning här; och nu kom så Morgonen
Som i den högsta Him'len, prydd uti Guld
Majestätiskt, och inför henne bleknade Natten,
Genomströmmad utav orientens Solstrålar: då hela Fältet [15]
Täcktes utav täta befästa skinande Skvadroner,
Triumfvagnar och glödande Arméer, och eldiga Springare
Reflekterande flamma uppå flamma, mötte först hans blick där:
Krigh han varsebl'v, krigh uti detta område, och förnam
Allomstädes bekant vad han som nyheter tänkt hade [20]
Att rapportera: gladeligen beblandade han sig så
Med de vänliga Styrkorna som honom emott'g
Medelst ljudlig glädje och jubel stort, att en
Från så många Myriader ut'v fallna, ändock en
Återvände icke förlorad: Vidare mot det heliga berget [25]

John Milton 1667

LPWJ svensk version 26 Okt 2011

Förlorat Paradis: Bok VI (J.Milton)