Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Poesi


Ensamheten i tvåsamheten

Sårad och vilsen i det okända

Vart tog du vägen?

Ängeln som jag en gång i tiden kände har förvandlats till en annan person

Jag ser på dig och känner inte igen dig

Du tycks ha kvar samma utseende,avbilden av insidan är inte desamma som din utsida

Kraften av omvandlingen har nått mig med

Vilsen, där själens figur tycks ha krossats i bitar

Kärlekens kamp har förvandlats till fiendskap och vredesmod

Jag vill inte vara här

Du säger att du älskar mig men slår och förnedrar mig
Kallas det för kärlek?

Ord flödar omkring i cirklar men handlingens makt övervakar det hela

Trygghetens dörrar är öppna men borde egentligen vara stängda

Smärtan slår mig timme efter timme, tankar och känslor flödar omkring mig

Fötterna på jorden är jag inte, jag är snarare på en plats som är ingenstans

Ensamheten i tvåsamheten fördärvar mig i ett återkommande stadie bland livets olika skeden

Tårar faller ner på en plats som du inte kan se

Kärleken som blundar en?
Snarare narcissismen som tar över

Gränsen är passerad, röda flaggan hissas upp i skyn

Drömmen var en illusion, mardrömmen är min verklighet




Fri vers av Lavira
Läst 302 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2011-10-28 01:36



Bookmark and Share


  S.A.I. Steve Lando VIP
ytterst tragiskt att läsa, ingen kvinna bör utstå sådan behandling av slag och förnedring, du är värd att behandlas som den gudinna du är, inget mindre än så.
2015-12-21
  > Nästa text
< Föregående

Lavira
Lavira