Resan neråt
fortsätter sakta men bestämt
sin färd mot botten
med ändlösa frågetecken
fasader av lycka

Jag kryper ihop
gömmer mig under täcket
vill inte se mer elände
orkar inte höra ett ord till
om botten så nära

Man inser inte hur bra man har det
förrän det nästan är borta
nu står jag här på kanten
och det slutar aldrig blåsa
frågetecken upphör aldrig