att fotfästet
var något tappat

kanske ett inbillat tillstånd

kan så vara

men du, min sköna

du rörde dig långsamt, mjukt, längs min minerade strand
längs mitt pålverk, pir och resta mur

försiktigt vaskande

"inget är inte på lika villkor på din egen planet"
sa den synske och tillika kedjerökande albanen till mig
innan han halade sitt gnistrande dragspel
där, utanför gallerian, en kväll i Oktober

jag slängde en näve växel i hans cylinderhatt, bjöd honom på en cigarett till
och kände en stark hand över min axel när jag vände om för att gå

han luktade vitlök, kryddor och ljummen vodka
kunde göra rökringar genom näsborrarna medan han sjöng
och innan jag gick därifrån böjde han sig fram och viskade i mitt öra

”syna munnens form
och ditt pussel driver iland min vän”

nej, inget var på lika villkor
det var nog sant

och när plastpåsarna från Coop, Djurens center och Jula
sveptes av höstvindarn
planlöst och tillsynes utan mål

där, på parkeringen utanför gallerian
kände jag mig som en av dem
ville så förbli

men, hur du, likväl, vågade
fick dina vågor att skumma,

tveklöst att slå
mot det okända

och i våg efter våg

lät du din mun 
bli till en drivbänk mot mitt öra

därför, min sköna
ligger jag här 
nu

avväpnad, naken
lite lekfullt skvalpande 

ja, smått förlist
mot en pir 

i din hamn