Yr i hatten
I den mörka men ännu ljumma
Nåja relativt ljumma men känslofyllda
Höstnatten

Den korkade mannen hade upp korkat
Sin flaska och länsat den på innehåll
Rinnande dårskap hade inte bara fuktat
Hans strupe, han var bokstavligt talat, dränkt

Nu satt han bara på sin bänk
Bristen på kyla var hans räddning, denna natten
Då den % skapade värmen tagit över
Hela hans liv

Sinnet och huvet var numer lika tömt
Som hans flaska, och hans huvud lutade bakåt
Hatten var på sned
Han talade ibland om olycklig kärlek

Själv talade han om en kvinnas svek men mindes knappt namnet
Längre, däremot så kunde han nästan allt om sprit
Allt doftade sorg runt honom, sorg och sprit
Och alla önskade honom en besinning

För när han var nykter, så var han inte bara bra, han var bättre…