Och hon grät, när lakanet drogs
av sängens horisontrand
Bäddade rena drömmar, att sova på
doften utav intorkade tårar
inte kindens börda, att bära på
Kanske inatt, skulle bli natten
den första på länge
vilan i en hel sömn, utan
att skrika hans namn
till de onåbara gudarna