Blicken dunkelt sänkt
nedåt mot svart asfalt
grumligt... vingligt

Sedan kom någon
och lyfte min haka
ovanför randen av mina tår

Därefter en annan
och lyfte upp ögonlocken
att ta in mer än 45 grader

en ilning längs med
mittlinjens markerade penndrag
och ryggen sträcktes en cm till

Och den där vinden
som förut svamlat
och virvlat planlöst i min själ

tog riktning
hittade min öppning
och lyfte mig uppåt

Och där... där förstod jag
vad du hela tiden försökt
berätta

Din hand lämnade aldrig min

Det var bara dina armar
som blev längre