Vi andas varandra, mun mot mun
senhösten kurar på fönsterblecket
sjunger kuvade sånger om regn
vi karvar minnen i väggarna
tecknar nervbanor längs tapetens klängrosor
lämnar handavtryck i vatten

- när vi glömt allting skall vi måla det
uppleva utan att ordsätta

vi griper efter timmar
navigerar i dimma
vet att vi måste försvara
varje steg vi tar

och jag väntar på nästa andetag
nästa skeva steg genom rummet

- först långt efteråt
var du det vackraste ord jag läst