Tidigt nästa morgon ringer det på dörren. Uno öppnar och blir alldeles kall. Polisen! Han kom att tänka på sin attack på den där typen, som troligen ville sexmörda Lina, hans dotter. Det var ju nödvändigt, men inte särskilt lagligt. Uno hade inte vågat kolla, men som han hade fattat saken av tidningarna så skulle den påkörda faktiskt ha klarat sig. Förhoppningsvis utan allvarliga men, men det visste inte Uno. Han hade diskuterat saken utförligt med Gud, men inte vågat med någon annan. Var det en mördare? Skulle han erkänna direkt nu, för att få slut på obehaget med den ovisshet som drabbade honom efteråt? Utanför stod en trevlig polisman som hälsade mycket vänligt, och innan Uno hann säga något, så frågade han efter Lucy.
- Ursäkta att vi stör så tidigt, men vi hade vägarna förbi i ett annat ärende, så vi tog med oss Lucys dator. Hon glömde att hämta den, innan hon reste for hemifrån.
- Tttaaacck…men jag kan ju ta emot den, sa Uno, och såg nu att polisen hade en dator under armen. Hur vet ni att Lucy bor här? Hon kom ju hit igår!
- Vi vet allt, sa Arne, och lade märke till hur skräckslagen Uno blev av de orden.
- Mycket vänligt, mycket vänligt. Vem ska jag hälsa ifrån?
- Hälsa gärna från mig, Arne, men med en särskild hälsning från Ingrid. Hon har hand om fallet.
Vilket fall? Höll de på att spana på honom nu? Undersöker de vad han hade gjort den där kvällen. Kallsvetten bröt fram och det var knappt att Uno kunde stå upp. Arne lade märke till Unos oro och fann för gott att tacka för sig och åka. Uno tog emot datorn och polisbilen for iväg.
- Undrar vad han har för fuffens för sig? sa Arne till sin kollega, som körde polisbilen.
- Skulle han ha något fuffens för sig, den pensionerade gamla prästen? Jag tror att han möjligen kan ha gått mot röd gubbe någon gång.
- Njae. Det här tål att tänkas på. En polisbil och en uniformerad polis kan nog göra många nervösa, men detta var lite extra.
- Lägg ner det! Vi kan väl börja med de brott vi har och ta de misstänkta sedan. I den ordningen.
- Ok då, men du skulle ha sett honom. Hans barn kan ju ha gjort något, som han skäms eller oroas för, eller så, sa Arne.
- Harry menar du?
- Nej, knappast, honom har vi bra koll på, men han kanske har fler barn. Vi gjorde nyligen en utredning kring ett vidlyftigt fruntimmer som hade samma efternamn. Inte helt ovanligt, men ändå. Hon hette Lina i förnamn.
- Jaså. Vadå?
- Vi trodde att hon drev bordell, så vi gjorde husrannsakan mitt i natten. Det var en jävla tur att jag hade Ingrid med mig, så förförisk som hon såg ut. Först alltså, hon trodde att det var hennes senaste älskare, som glömt något och ringde på. Vi blev väldigt osäkra, men lutar mot att det faktiskt inte var någon bordell. Vissa driver ju sina favoritsysselsättningar in absurdum, och det är ju lite spännande!
- Fluktare där! Var hon nymfoman, tror du?
- Så är det nog. Lina Klang hette hon förresten.
- Om det nu är så, och att Uno är Linas pappa, närmare släkt kan de väl knappast vara, då skulle jag också bli livrädd om polisen ringde på. Särskilt vid okristliga tidpunkter. Att ha en dotter som är nymfoman och själv kanske leva i celibat. Det kan nog bli i mesta laget!
- Strunt i det nu. Jag ville bara vara lite hygglig mot Lucy. Hon är bara 18 år och har haft en helt enorm resa genom livet redan. Inte konstigt att hon hade glömt datorn.
- Jo, jag vet, hon är ju en följetong vid fikabordet hos oss också. Nu släpper vi detta!
- Ska försöka. Men det var ett mordförsök, på gatan utanför hennes lägenhet, samtidigt som vi spanade på henne. sa Arne.
- Spanade? På Lucy?
- Nej! På Lina! I huset tvärs över gatan finns ett litet fönster, överst i trapphuset. Därifrån ser man rakt in i hennes kök och hon verkar gilla att hålla till på köksbordet, när...
- Så du satt på första parkett? Vet Barbro om det?
- Det var så trångt. Det var Ingrid och jag. Man kunde bara titta en i taget. Hon har fått till sig alla detaljer som jag såg, noggrant, och vice versa. Vi har tagit lärdom!!
- Du och Barbro?
- Ja. Visst rodnade vi! Fast nu vill vi få henne gravid, och då tror vi inte på någon annan ställning än ”missionären”. Så inget går till spillo! Hehe.
- Ingrid?
- Nej Barbro förstås! Min fru heter Barbro, om du inte visste det! ”Bli polis och lär dig avancerad sex.” Vilken reklamslogan! sa Arne.
- Säg inget. Då kanske staten bromsar våra löner ännu mera. Mordförsök, sa du?
- Ja, någon tog en folk-race-bil i närheten och körde på en cyklist. Det verkade avsiktligt, men cyklisten var helt ren, så vi fattar ingenting. Inte en enda fiende. Han fick ordentliga skallskador, sa Arne.
- Han kanske också trodde att Lina bedrev bordell! För resten. Vill inte Ingrid också ha barn snart, tror du? Hon kanske var heltänd?
- Troligen. Tänk dig sitta där, ensam med en manlig kollega, och studera intima erotiska detaljer! Och i sitt stilla sinne relatera till sitt eget sexliv, och spekulera i hans, i samma veva. Det var mycket på en gång, särskilt för henne om hon samtidigt försöker bli gravid. Det var ganska mörkt, så när vi rodnade, så såg knappast den andra det. Utom när någon hyresgäst tände ljuset i trappuppgången. Hon var högröd i nyllet men sa inget om det.
- Samtidigt?
- Idiot! Inte med mig! Samtidigt, sett lite mera utdraget menar jag.
- Kunde inte låta bli. Vilket uppdrag! Vad sa ni om det ni såg?
- Kommer inte ihåg… sa Arne
- Kom igen! Utdraget sa du ju!
- Sluta nu! Det var en jäkla skillnad på vad man tänkte och vad man sa… Men det var svårt att koncentrera sig på jobbet. Tur att hon har egen karl.
- Fullt ursäktligt!
- Skulle karlen ursäkta? sa Arne
- Lägg av! Koncentrationen förstås!
Samtalet dröjde nu lite. Arne tänkte på hur livet som spanande polis i farliga situationer skulle te sig, om han själv blev pappa. Törs man? Orkar man? Hinner man?
- Cyklisten var nog bara ute på en extra cykeltur. Det var skönt ute. Han hade varit och handlat lite kvällsmat och skulle hem till frun. Vadå 'Lägg av'? Hon är snart 35 år, tror jag, och då funderar dom nog en hel del på den saken! Vi också, sa Arne.
- Cykelturer?
- Nej! Barn. Hon är 27. Barbro! Men hinna med ett skjut dessförinnan.
- Vem? Barbro, Ingrid eller cyklisten?
- Gubben förstås! Han var pensionär! Vi tyckte också att det lät konstigt när han sa att det var en reflex, det att han låste cykeln. Han sa att han fick kramp och behövde sträcka på benen, sa Arne dröjande.
- Skumt! Man minns ingenting om man fått en sådan smäll i huvudet. Han bluffar. Han skulle kanske till Lina. Har ni kollat det?
- En pensionär?
- Ja, innan han åkte hem till frugan med maten.
- Vadå?
- Ett skjut före, med en hora. Gubbar slutar aldrig drömma.
- Vems var bilen då? Och vad gjorde den där?
Arne suckade:
- Tja, den var ju inte felparkerad, men den tillhörde Lucys pappa. Han är delägare i en bilskrot. Det var färska fingeravtryck på ratten, men ingen som vi har i registren. Varken Olles eller Lucys. Verkar vara en ingivelse från ovan. Någon snor bilen och kör ihjäl någon för att sedan lämna den och sticka. Sedan tog Lucy den, men hon hade handskar. Det kunde vi också se. På den tiden knarkade hon lite emellanåt, så det finns viss rim och reson i att hon fick en massa idéer. Och så spanade hon på Olle, som hon trodde hade barnet.
- Himmelsk ingivelse? En präst?
- Vi skulle kanske kolla upp släktskapet mellan Uno och Lina? sa Arne.
- Särskilt som det ju var ett mord, för han dog väl?
- Alla trodde det först, och han kördes till patologen, men där kvicknade han till och kördes till sjukhus. Men pappersexercisen hängde inte med utan han blev dödförklarad och kom inte in i datorerna på ett bra tag. Jag tror faktiskt att han klarade sig riktigt bra! Tänk på det nästa gång du käkar böcklingpastej; Det ser ut som hjärnsubstans, fast lite benigare. Gubben hade det i en påse när han blev påkörd.
- Vass hjärna!
- Höhöhö…
Arne började bli trött på alla hypoteser som ständigt dök upp. I alla utredningar, som han höll på med, var det så. Men detta skulle han försöka komma ihåg. För tillfället hade han dock mycket annat att göra. Chefen tonade för övrigt ner det här fallet. Konstigt…