Ord,
om än uppriktiga,
skulle stillsamt klyva tystnaden itu;
Klinga,
som vore de kristall.
Eller snarare skära
stackars öron.

Det är ord
Som upptar rymden
av en korridor
och hjärtat av en ensam.

Det är varken mörkt
eller kallt här,
Men det är dödstyst
har jag insett i mina svagaste stunder.

Ord,
Må mottagas med oro,
eller måhända inte alls,
för stängda dörrar
tycks ogenomträngliga
och endast tystnaden ligger inhyst
bland de slumrande
på andra sidan,

och ord -
skulle enbart tränga igenom
sömmarna

på mina egna kläder.
Aldrig dina.