Jag åker hem
till det som en gång var mitt hem
Jag längtar alltid,
otröstligt
efter en riktigt varm kram,
ett förlåt,
ett nu börjar vi om från början

Vi sitter i bilen
blickar förstrött åt dimman
talar om det som är nu
aldrig det som var förr
skogen har växt, blivit tät och stark
men du känns gles, osäker och vek
vad ska du göra sen
när jag går vidare med mina toppbetyg
som du aldrig har sett åt

Ibland ångrar jag mig
jag ångrar att jag inte tatuerade mig på hela kroppen,
eller åtminstone tatuerade något lite
som kunde reta dig och peka på dig
- Ha, du hade fel. Jag gjorde tvärtom mot vad du ville, men aldrig sa

Hon har gjort lax,
hon vill vara snäll.
Krama, visa att jag har minsann varit saknad
Vi ska dricka vin, surt jävla vin
jag vill inte ha, bara ett glas
men hon har redan druckit mer
Jag vet inte hur jag ska bete mig
Klockan är nio,
hon är full och jag går och lägger mig.
Godnatt
Men det är inget jävla godnatt
Det kallas ångest, som du vet
som det står på ditt recept
att det och det pillret ska vara bra för

Jag har slutat längta
Hon blir aldrig bra,
det här huset susar av det som en gång har varit
och det har gått så lång tid nu att trådarna går inte att reda ut
lukten går inte ur väggarna,
skammen går inte att få ur fläcken,
du kan inte sluta älta,
jag kommer inte att få kunna ta den där platsen
vi kommer aldrig se ut genom rena fönster
han kommer aldrig slå näven i bordet
och smulorna kommer att fortsätta leva sina liv under mattan

Allt är sig likt,
jag ligger i sängen och föreställer mig perrongen på Göteborgs centralstation
medan natten andas sömnlöshet