[[ Detta är långt, det är min teknik, och det är poesi i tanken, och brödtext in real - tillägg och genande över gränser förstås tillåtna som vanligt - samt fri att använda och fri att _tycka_ om. Om nån vet om senare nämnd känsloforskning så meddela gärna.]]

Ian IIan IIIan av Kill your darlings redan publicerade, men denna var utgångspunkten. Lite för lång då ja, och fick tips om att dela upp allt. Tack för det tipset. Här är ändå hela 'Autobahn' - i och med att jag gillar tegelstenar också, och inte bara råblock, mineraler och annat jordigt :)

***

Mycket grundar sig här på en bok jag har. Teknik i självkontroll baserat på Toltekisk "visdom", som också gjorde att jag vågade ta mig ur mindre bra grejer. Nu 8år senare är jag glad att jag hittade denna via en "giv", en hint från en lite kluri gubbe handlande mineralstenar i en affär jag jobbade i.
ISBN - författare och lite historia bakom finns några stycken neråt i förordet.

Att kontrollera sina reaktioner utan dåligt samvete, eller hämdsinne.
Att gå rak i ryggen genom storm, och med hög tolerans _med_ självförtroende och bättre självkänsla utan att bli ansvarig för annans reaktioner. Men det är svårt, erkänns.
Ett sätt att använda sig av antivåldsprincipen. Utan flykt. Kamp eller efterverkningar. Det går. Vi har ju även våra lagar.

***

Långt förord behövs:

"...för visst vill vi ha trolig grund för våra tyck eller var det grundlig tro för tycket eller var det tycklig grund för vår tro eller .. var det, hur var det nu igen.."

- vägrar fortfarande leta efter logiken. den hittar så bra den den behöver hitta.
detta är inte filosofi. detta är konkret drömmeri om bättre världar möjliga att uppnå med lite självdistans och vett.

om fakta stämmer är mig ganska en ovidkommande sak, men kan vara kul att se, liksom det vore kul att se att jag  att gud kan ha grönt skägg bastjol och gå på styltor på ica. ovidkommande för kontentan. så
detta är heller ingen religionsspegling, utan en idé grundand på inkommet, blandat med redan haft och en sund distans för ämnet ifråga.

Här nere först
Liten sammanfattning i fyra "Grundstenar" jag bär med mig från toltekernas syn på att vi alla drömmer även som vakna, som energiväsen. Dock omedvetna om att den undermedvetna drömmen är den sanna och den vakna är agerandet på dessa undermedvetna drömmar.

Vi regisserar själva vårt liv alltså - Med valen in i minsta detalj, påtvingade eller fria, men vägen väljs med valen "vi" gör. -  så när vi sover är det endast en återhämtning för fysiken som behöver det och för att hämta mer "manus" till vår livets teater, samt att i vissa sovfaser ha totalvila utan kroppasvila eller drömsömn öht. oavsett om vi minns det eller ej. där möter vi oss själva - eller se det som hjälpare pm behov - ett planerings- och slutredovisningsläge. lite som det levande livets akashiakrönikor i miniatyr lite. Med tillgång varje god sömn.

totalvilan hamnar man i med baksmälla. därför huvudvärk dan efter. ingen drömsömn och ingen manushämting ajaj, tacka för det dan blir skum... vissa äter bort det, vissa springer ifrån det och andra skaffar sig än mer "totalvila".
Mediciner eller annat, som tar bort drömsömnen. Tyvärr ett måste ibland.
Jag är inte obstinat, bara sorgligt medveten om vart överanvändning brukar leda. samma sätt som en flerdygnsvakenhet, meditationer och annat medvetet kan straffa sig i överanvändning, kan den också bli givande på andra områden - men vi är inte fysiskt gjorde för det på heltid.

vi är bara människor. annars vore vi inte här.

Boken:

så "Fyra Grundstenar till ett bättre liv av Don Miquel Ruiz(själv nagual/shaman med härstamning från Örnriddarna inom Toltekiska ätten); (del 2. ISBN 91 77 11 308 X) - en vansinnigt svår men ändå ganska snusförnuftig syn på livet; från distans och med teater som förebild. Att lära sig bli sin egen ledare. Utan "fuffens och konstigheter" - endast mental träning och praktisk livserfarenhet.

Booken lättläst skriven som sedd utifrån hjälpande metaforer ur teaterperspektiv/rollspel. för det är det vi gör när vi går här och "drömmer" :)

Toltekerna som var ett blandat folkslag, inhemska från förColombiansk tid, och sysslade med allt från astronomi/teologi kemister fysiker m.m. alltså vetenskapen och religionen,till nagualism/shamanism.
Alltså en mix av utbrytare som skapade ett eget samhälle i sydamerika under en kort och våldsam tid. dom var även krigiska själv, liksom övriga folk, och fick slåss för sin rätt under omställningen och utbredningarna under den mesoamricanska tiden. härstämning aztecerna, men försvann mer och mer. Ättlingar lever kvar och författaren är alltså en av dom.

Här "stenarna".

fyll fickan med 4stycken och låt dom samarbeta(ge dig själv tid..^^):

> ta aldrig någonting personligt; ej heller goda saker, men se gåvan och tacka för den, oavsett negativ eller positiv. all kraft är bra kraft och vi vet aldrig rätta syftet. själen sållar bra själv det vi "behöver". Vi väljer vad vi gör med det givna. (för mig den svåraste.. här gäller det att ha kylan nära till hans och ta det lugnt. med nypan salt att alltid räkna med att stå i fokus också, narutligtvis. börjar man lära sig stänga av negativitet så självsuger man större prövningar allt efter som har jag märkt^^)

tack för dom, kan inflikas. ärligt tack. (riktat ja, men inte till sajtmedlemmar. jag har andra som läser mig)

>> var sann i ditt tal; inne bör för mig att ta ansvar för sina göromål. ja vad är sanning om inte personlig subjektiv upplevelse, om än grundad på t.ex. forskning eller egna känslor är bedömningingen i infon därifrån också subjektivt inhämtad. det här gäller även i tanken. synsättet om andra och sig själv. självlögnen största boven och missas lätt. iaf här ^^ det blir liksom att klappa sig själv på axeln och säga: "på'n igen. du gjorde du så gott du kunde, vet du ju." 

från sändare till mottagare är det ok att vara subjektiv från bägge håll, för vi kan inget annat vara med våra sinnen "mikrofoner och högtalare" så fort vi använder våra sinnens in- och utvägar. vi kan lära oss sänka volymen - på påverkan däremot.
(därav punkt etts enorma viktighet - en lurig rackare ettan)

och.. råkar man skada annan el sig själv omedvetet, så är sanningen att förlåtelsen är det som ska till. fungerar samvetet sant som det ska, så gör det sig själv till slut. oavsett om det är objektivt el subjektiv åskåding. och..
om skadan är medveten för illa harm, så har nog inte dessa stenar så mycket i den fickan att göra ändå.

(jag har stött på anklagelser för dubbelmoral naturligtvis - gentemot en "icke-troende" i detta hjälpmedel. :)
svar: man gör bara så gott man kan i varje stund. tack för påminnelsen. jag ska tänka extra på det.
alltså, ta inget personligt(som känslomässig nertryckning brukar kännas) men använd det som ges dig. och svara givetvis enl egen sanning. du får svar med den andres sanning och redan där är han/hon också "troende" i viss del.

det är i alla fall kul att försöka sig på en vecka. en dag räcker också. en timma ibland. svårt nog.

om man är omgiven av typiska "trätokrigare" så dessto bättre övning. stängning är det enda dugliga medel mot oförtjänta attacker mentalt - tills det går att rätta till saker el om inte. släppa. i övrigt fungerar det bra med en lätt sammanförd tank av stensamlingen. efter ett tag.
det blir inga krig av _en_ part. om sen snacket går så blir det självsållning för vem vill ta i sånt som inte bemödar sig med att kontrollera källa?

inga krig alltså

för..
då behövs tanken på skuld eller hämnd och den existerar inte här, även om själva "punkt ett" mycket är att "stänga" för utifrån kommande aj och ont genom mental fokusering på att låta saker gå över huvet på en och vidare iväg bort.. det blir passiv antivåld mentalt. det mest irriterande en arg iofs kan uppleva, men hellre det. välj situtionerna väl bara. öva i det lilla. myrsteg.

känslorna ser man på som egna signaler om vart man är mest känslig, vad reagerar jag på och när, med vem m.m.
och därvid lär man sig också stegvis öka sin förmåga att passera världen utan större problem av "inkräktande influenser" man inte vill ha i onödan.

man stänger. världen kan stånga sig blodig om dom vill.. varför delta? det räcker bra med det lilla man tar in
samt göra om det till användbar energi sen man själv lugnat sig lite.
t.ex. konst, kärlek eller sport. bara att välja. då är man stark i grundenergi. bortsett från ontet som illagöranden gör så ska man inte bara kasta iväg själva energin på onödiga utbrott som ändå inte leder nånstans.

krafterna är samma i grunden och kan ledas ut ditåt man väljer. förbereda och ha fokus på bra projekt är bara bra, alltså, förbereda sig för smidiga alternativa räddningsplankor är inte fegt. det är smart. energisparande och det du får.. är ren rå kraft given. var tacksam. (även om läget läre avgöra om det hälsosamt att tack just då..förståss)

 
syften skiftar och alla har sin egen vilja och väg att "drömma".
livet är en gåva om man ser till att vi hela tiden har fri tillgång energi vart vi än vänder oss. fri in genom fåra upptagande sinnen. alla 12 ^^
döva dom inte om inte måstet finns.

>>> ta ingenting för givet; alla förväntningar på sig själv eller utanför sig själv, på människor och händelser som kommer, ska ses som endast önskningar eller rädslor. Alltså som möjligheter men inga sanningar.
Vi vet aldrig nåt om framtiden iom med samspel med andra väsens drömmar och fria val vi knappast kan styra (med än med kontroll, men inte heller läget kontroll kan tas för något som inte kan förändras. energikontentan i sig) 

Inte ens då profetiorna som endast är massjälvförverkliganden, men inte att förringa som egenbärande kraft. Just bara för att vi så starkt söker en tro att tro på. Vi behöver ledare och riktlinjer, om vi inte känner ledarskapet inom oss själva som tryggt nog. (också en supersvår grej. vem är ensam stark nog.. - den vanligaste snubbeltråden för mig, i för snabb kommunikation, ilag med att inte ta nåt personligt.)

>>>> gör alltid ditt bästa; med synen att vi alltid vi har gjort vårt bästa i den dåvarande stunden, eller kommer att göra, baserat på att vi inte kunde/kan göra bättre än så för att människan är en naturlig överlevare och gör många bra val undermetet styrda, så slipper vi öht ha känslan ånger över valet vi gjorde. Inget kan alltså ha blivit fel, bara rätt utifrån dået. för vi visste inte bättre.

Livet är en skola och vi lär hela tiden. uttjatat jaja. men enkelt är att se att man är ofta både på ena och andra sidan av att lyckas med det här. alltså, trägen vinner som i allt, myntet har alltid två sidor men bäst är det om det får snurra. högkant är bra distans och bilden helheten blir vacker, och..
lite är bättre än inget alls.
så gott vi kan, var det ju :)

så det citatet som ledde mig in på min hm.. vardagliga reaktion och mix på blandad teknik för att överleva i en tuff värld som skrivare och fritänkare gav alltså detta nedanför:

***

Inledning;

*

 "Kill your darlings!"– dvs, leta fram och ändra dina favorituttryck" - citatet som fick mig in på en riktigt rolig resa.

- citatet hittat bland tips för skrivande på http://skrivimark.se .  bra tips(?) som kan användas på förlegade(efterkonstruerade?) känslor som återkommer och irriterar på grund av egenpålagd födning av tankar, också efter- eller förkonstruerade.
- överföring av "kunskaper" till andra områden..

"Don't kill the Messanger. Kill Your Darlings?".... hm... men ja, det går att få till en förståelse på det också. Undrar om den också håller bara 3minuter utan att förnyas? *gräver en grop för ny planta och vattnar med envishet för att lyckas*

"Man ska int' så i obruka' joL" hör jag minnen berätta, så jag sår där ord är vardagsmat och sinnen öppna nog att läsa text med ögon utanför sin subjektiva självpåtagna bedömning. Objektivglasen fram alltså. Lycka till, jag kämpar än, för hur än objekttiv man tycker sig vara så har man ändan likförbenat där bak.

"..å int' ska man vattna för mytje fö' då kvävs röttan..!" kom efteråt.

 "..skugga å så nå' te luta se'mot. Å snar'ant åt för håsht bara. Vä're gôr sett te så var'nt för peti å pilla me'råm fö'då fall blombla'na å, å're bli' lite kvôr utå myshe jobb!
De' gro bäst de' som få gro i mörker jussom, så nu ere bare å vänta."

Ska ske mormor! *blinkar åt gumman grå i berså därovan med Boyeboken uppslagen, plirande över glasögonen*
Vi träffs snart igen!

***

"Funderingen";

jag hörde att känslor är färskvara
det var i en läkarforskning för några år sen

jag tror ju inte så mycket på sånt
förrns det är upplevt själv

minst 25gånger
oavsett vårdsläkt och egna erfarenheter

men visst låter det glassigt enkelt

jo det är sant. 3minuter ungefär
längre blir dom inte

känslorna
bra som dåliga glädje som sorg

ja om man inte spär på själv
med tanken och egna erfarenheters minnen
som då förståss också är påspädda gamla
redan ogiltiga känslor om
man talar genuin reaktion
påspädda fördjupade eller förminskade
av nya intryck och därmemd förnyade känslor

kanske liknande men aldrig exakt

som i grundningsögonblicket

3 minuter sades dom ha eget liv
kärnan starten aha-et livslängden på den äkta reaktionen

3 minuter
sen förnyar vi
på nåt sätt
även om vi inte själva tror att det är så
minnen, kvardröjande påminnelser som dyker upp
ältande i egna känslor speciellt

låter lika logiskt som det låter osannolikt
men
ok let´s try

nu är jag helt plötsligt tvärlycklig
för nånting

varför har vi då så svårt att komma ur den känslan
för att vi vill vara lyckliga såklart
det godtas ju förståss - även att bygga på med än mer soliga saker
förlänga känslan även om det blir invävda poetiska
omformade minnen drömmar och önskningar

helt ok
bra känslor kan bara göra gott så länge dom inte skadar omgivningen

kan man inte veta alla gånger nä
som att för en ensam längtande höra om andras vårlycka och nya förälskelse
efter en lång ledsen vinter

dock är dom inte helt äkta då dom beskrivna känslorna där heller
i och med efterkonstruktionerna
så lite kan nog den personen bortse från berättelsens åh-ningar

3 minuter
ungefär så lång tid en wow-ning och åhh-ning tar

för att till slut klinga av försiktigt
ja så länge man inte spär på då med
förhöjande matning

som dikter tänker jag och ler
och samtal och annan vidareskick i energier

för vad är väl känslor om inte energi 

3 minuter

så nu är jag helt plötsligt tvärarg
för nånting

hur mycket tillåter vi oss där att bygga på
är det ens bra att öka längden på den känslan
dom flesta säger naturligtvis nej med rätta

grejen är nog om vi skadar mer än gör bra av det

i ett avseende bra
när man ska förmedla känslan av negativitet ut till positiv kreativtet

allt från engagemang för andra
till egna småprojekt som en effektiv dassrengöring

där är ilska bra
och till avloppen

annars tveksamt
men
känslan måste ut om den är negativ
i alla fall ut i tankar som snabbt görs om

om man vill slippa efterverkningar på efterkonstruktionerna

skrivare har det ganska svårt att kunna skriva ur sig
i värsta flödet
hur är det just dom där 3 minuterna direkt efter

vem klarar koncentrationen att på ett bra sätt
leda arga känslor ut
då

mer än långt skolade i just den konsten
och de som oförtrutet behåller allt inom sig

intill egen förgörelse

det är då det är orådligt att ta i verktyget
för ens konst

just medan dom där 3 minuterna verkar
jag kallar det för blindstyrets tid

jag rör inte en fena då om det inte är fara
för nåns liv och hittills
har det stämt ganska bra med tiden

för att hinna slappna av och andas lugnt
samt fokusera på det viktiga

skrivat städningen eller annat som fungerar bäst
för stunden
boxbollar fungerar bra liksom en runda i spåret men

hur många stämmer konstnären för att en abstrakt skulptur
speglar en person

jo dom som ser något dom tar åt sig på
och det gäller även då en spontan upplevelse
dom 3 första minuterna

med dagens teknik hinner mycket hända på 3 minuter

men så länge inga personliga fakta finns kan inte riktad känsla påvisas

för det krävs både tydlighet och
övertramp
samt framför allt att någon tar åt sig

det sista händer alltför ofta utan grund
alltför ofta med den som "hörs mest" som segrare
oavsett sanningshalt eller påvisade bevis

jag har levt med tiden
0.5 sekunder

med irrationella påhopp och lika irrationella ogrundade lögner
bevisbara intill myndighet

sviken av myndighet och med plötsliga tjänstebyten
borttaqppade akter och av "misstag" saderade autotelepåringningar

är det då inte fara för lika abstrakta lockelser för känslopåverkan inom poesi tänker jag

där endast sublektiva tolkningar
sammanslagna med halvt irationell men trovärdig historia påbyggd av efterkontsruktioner och passande ifyllningar
utan kontroll
på grund av att ena parten inte vill bråka för det ger inte mer än mer konflikt

sen släpps blockbildningen och revirdjuren fria i masspsykosaktiga
sammansvetsade inbördebeundrangängbildningar

alla med sin lilla nypåfyllda kasse känslor utan ens en
sten i botten som väger direkt från källan

även där 3minuter men där första stenen kan kastas på 1sekund

det blir många stenar om man räknar autospridningens löpeld
för sensationshungriga med upphöjt

även i poesi

180 stenar i första sändningen och jag vill inte tänka på
fortsättnignen
var så goda matematiker

jag avstår

har poesi att skriva

 *3minuterspaus*

men hur känna något så länge då
vi kan ju gå hela livet med samma känsla
tycker vi i alla fall

kan det vara för att vi själva hela tiden
öser in mer där
får enormt mycket hjälp av just vår egen flock
inom våra egna revir

inte många går utanför sin egen gräns med vatten i kran från kommun
för att hämta källvattnet på misstänkt ogine grannens tomt

3 minuter

självförstärker och förlänger
töjer och drar på alla sätt och vis
envisas med att intala oss att alla går så

eller att forskningar aldrig stämmer ändå

där föll hela vetenskapen för alla logiker
som i och för sig snart blir tvugna att  antingen
pensionera sig eller ingå äktenskap med tvärvetenskapen

om nu den är bättre
forskning ju eller?

eller

faktiskt
det var så här

i 3 minuter

och så ska det förbli

tills det är färdigupplevt utaggerat till sista sucken
och   
färdigt tomt och lugnt med endast goda minnen av skiten som var

ända tills nästa stadie i samma känsloområde
när värdet av det inkända och utlevda verkligen sätts på prov

ända till då

för annars blir det tomt?
där tror jag vi inte har så mycket mer än
anden och själens egna val att svara upp på

signaler
ja just
dom vi en gång för alla lärt oss är

bullshit
iom att alla sårade bara efterkonstruerar sina egna negativa känslor och i viss  mån i flocken av liktänkare sprider sitt "gift" vidare

tron på skadan som evig
för at tron på käleken som evig inte vågar släppas

vi behöver balans i allt

en gång hänt alltid så
livet är statiskt

jag föddes som 50 år och ska dö så
jo då

om 4 minuter

vem vågar älska i 3 minuter för att sen stå kvar
frivilligt och självförvållat
(sjukdom handikapp borträknat förståss)

stå kvar

utan

minne

om nu den tänka snabbdejten varar i 2min och urartar den sista

vart är minnet för erfarenheten

lägg en hand på en platta
glöm - gör det igen

fråga en med alzheimer

***

men vad enkelt det vore att i valda lägen
efter 3 minuter
inte minnas över huvudtaget hur det kändes

så

innebär det då inte att vi måste jobba heltid med kärleken
inom oss som utom oss
alltså heltidsjobba med moroten att föreviggöra känslor
som annars blir statiska glömskor vi bara harvar runt i

statiska bördor - eller gåvor för den del också då

vem vill ha det så ett helt liv
noll utveckling - inget att längtas till för det är alltid lika hela tiden

om vi nu ska kunna hantera vår egen del av negativitet
så att den inte skadar andra eller oss själva

men rädslorna då
rädslorna att inte känna nåt alls

kan man då inte säga att dom visar oss vägen
fånga in minsta lilla braighet och med vett och vilja

spä på med tillåtelse för att
forskningen säger så

3minuter

och det ganska tydligt

jag bara undrar
men vore det inte ganska skönt
många gånger

att ha tillåtelese att drömma sig lycklig
kanske få det på recept

"Gå hem och dröm n u! Minst 14 dagar, å återkom för förnyat recept om du fortfarande minns det dåliga som tynger."

eller är det redan så

*

om vi vill vara giltigt delaktiga i den kärlekens äkthet då

3 minuter klar ren glädje

och få den att förbli en bra känsla
för en själv och andra
och inte en konstruerad efter- eller förkonstruktion inlindat i misstankar
rädslor och förvanskningar

för egot fegot och bekvämlighets skull för att vi tvivlar
för
mycket på egen kraft att hantera det
för att dålig självkänsla och självförtroende säger så

bör vi alltså var 3e minut engagera oss
åtminstone lite grann

i drömmande eller gemensamt drömmande
för en bättre värld

blir det inte så?

var 3e minut
men jag tror nog det är ganksa länge om man jämför
med Facebooks hastighet ändå

och tänk om det gällde även fysiken

3 minuter
ut och förnya

men nog kan man räkna in sinnesminnen som giltiga påspädningar dit
får jag hoppas

annars vore vi inte

endast
dom få miljarder vi är här
så

kanske tur att det är som det är
ändå
när man tänker efter

om det nu är som det är
med det där som är

*

Lena//Alternativ hjälp-till-självhjälpare; en i mängden på vingliga stigar 

[publicerad för dagen när allt vände 20111111 - Tack Tolteker, vänner och alla fåniga symbolikvägar jag gått, och går.]