Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Dagen efter en sorts panikångestattack för tredje gången...


Panikångestattack nr. 3

[Spegel]

Jag känner inte igen mitt ansikte längre
min blick, som en
stenad orm
[Spegelögon]


Se mig inte
i ögonen
om du inte kan minnas hur jag var
innan allting tog slut
[kanske] för alltid
och glöden
liksom dog ut
och utslagen i ansiktet
[Allt är inte jag]


[Livslusten?]
Lustigt att allt
kan förändras så
[plötsligt] efter
den tredje panikångestattacken


Undrar när
jag gick in i dörren
[egentligen]
och varför jag aldrig kom ut
genom en annan



Lite svårt att
erkänna
[Jag finns inte längre]






Fri vers av oprivat
Läst 672 gånger
Publicerad 2006-01-14 22:08



Bookmark and Share


    livräddaren
ÄLSKLING!du är underbar!
2006-01-15

    vilsen
gumman, en sån text . DU finns, jag lovar ! (L)
2006-01-15

    Porslinsdockan
Jag finns inte heller,har känt mig overklig sen jag var 22 år är 37 nu

men jag kommer tillbaka lite varje dag!
2006-01-14
  > Nästa text
< Föregående

oprivat
oprivat