¤

gläntan lockar igen

ljuden hemma

härmar sinnens harmoni

(nej du vet inte
kommer aldrig få veta att

det hörs

inte heller när

kanske du ser det så där

när jag ler

under lugg)

gränsbestridande glidande överfart

du fångar mig där jag tror

där jag tror mig veta

verkligheten

i den skogens bergskantade skuggläge

jo

månen stod bi denna gång

gravarna glimmar gruvstoff

och gamla dofter lägger sig omkring

nuddar näsvinge

bara nästan

grävde du gammalt eller

bara gnister i gnejsen

stammen skyddar en stund

jag kryper ihop

tills du syns igen

lyssnar jag på klingan du slipat

slag för slag

slående sina egna gnistor

strör spår av små ljus

där jag en gång gick

söker du

så blunda

¤