När jag går på kondis eller
står i kön till någon kassa
då kommer folk fram och pratar
med mig en del känner jag väl
några bara lite och andra inte alls.

Men allihopa har de något gemensamt.
De tar på mig då och då när vi talas vid.
En liten dunk i ryggen eller en liten lätt
klapp på armen brukar jag få. Men en del
puffar till mig lite kärvänligt på armen efter
varje mening de säger...

Jag har undrat så över den beröringen och
så häromdan på stan, när nästa främling
kom fram och höll om mig bara för att jag hade
stannat till och svarat på några ord...

Då föll alla pusselbitar på plats. De har ingen
alls där hemma att hålla om...

Nästa gång jag blir stoppad skall jag inte
ha så bråttom...