Höst blev höst, utan nån tröst, det har gått så många somrar men nostalgin finns i mitt bröst
Vi vände på allt, gjorde socker av salt och där i periferin kröntes jag till kung nånstans
Men jag tog min lilla pusselbit tillbaka och jag skapade igen
Byggde upp helt nya kungadömen utan en enda gammal vän

I pub och lokal, led jag mina kval, sen böt jag dom mot hasch och sprit och höll konungatal
För jag behövde inte alls, spela populär och ball, jag byggde upp mitt slott helt själv och ingenting fick det på fall
För Efraim han lärde oss som kungar får man annorlunda gage
Vi vässade vår egen rätt och babes och bärs fick vi som apanage

Tillbaka igen, hos gammal ort och vän, vi stöpte våra former och vi pusslade på känn
Där allting fanns kvar, med ryktena som var så mindes jag med tveksam min varför jag gett mig av
Där tid blir tid och tiden springer våldsamt fram så stannade jag kvar
Jag skulle aldrig fly igen jag skulle resa slott och visa vem som var tillbaks

Men tiden som kom, blev till oväder och storm och slottet som jag byggt rasade samman gång på gång
Fast i hemlighet, i all sin platta enkelhet, så vårdade jag pusslet från vår krassa verklighet
När renässansen blossade och kungariket växte fram igen
Då satt vi där och drack för mycket vin för att bli det som hände sen

Ja åren dom har gått och jag ångrar knappast nåt, mina mörka moln har skingrats och ibland har jag kännt hopp
Så jag byggde mig en tron, i min trygga illusion av att det som var har varit och jag duger som person
Men när kylan kom som vanligt och den värme som jag en gång lånat ut
Skulle passa mig som omväxling så var den bortslösad och slut

Så jag snurrar i min bil, ser att alla dessa mil som jag farit och som varit blev till stenar i mitt liv
De påminner mig om, alla ord jag skrev till nån och de falska nya tiderna som ändå aldrig kom
När dörren knakar lite i sitt lås vägrar dom att kliva på
Det där för gamla tiders skull är bara hyckleri och jävla båg