Friskt vågat föralltid brinnande
hoppar jag mellan hustaken
i min sökan efter det perfekta livet

alla synvillor sambildar och förvillar lättsinta själar
som jag var och förblir tills dagen jag dör
för jag blir aldrig mannen i slipsen i kontorsboxen bredvid er

Ni kommer till mig om natten och frågar, och frågar
Håller mig sömnlös med era frågor
Varför lever du i framtiden och tänker på tiden bakom dina tunga axlar?

jag blir aldrig bunden till bunten med busstrafikanter på väg till
buttert betalda bedrifter, det är kallet från vildmarken
som håller mig på marken, på vägen från vägen hem

Du hoppar, lätt trippande, brevid mig bland hustaken,
hoppas på en framtid som aldrig blir historia
utan istället lever nu, nu, nu i tusen år

och jag tänker aldrig svika dig
kärlek är det enda jag har som är värt att hoppas på

Främja, värma, älska aldrig mindre än allt du kan för det är kärleken till älskandet som kära älskar säger han som älska kan.

Jag tror på allt jag hör, det gör mig inget om några lögner blir sanningar i mina tankar för jag tror inte på mina tankar, min hjärna är emot min fria själ, kampen mellan logiken och evig lycka är föralltid pågående i denna agnostiska sinnesstämmning. Fast egentligen tvekar jag inte på att gud inte finns på annat sätt än genom tunga droger. Heliga dörrar av alkohol och rökmoln öpnnar sig inte, de faller över dig, mosar dig min vän.

Kasta allt du har och kasta sedan allt du tror på, när du är klar är jag din och du det enda jag aldrig kommer kasta bort. Vi förgyller varandra i en dans med satan på gatan på väg mot en stad som inte vill känna oss vid.

Här mellan hustaken bor himmelen, min vän. I det dunkande bröstet på din älskare, min vän. Fyll mitt bröst med din röst och skrik åt mitt hat att nu är domedagen kommen för hundar som hatar.

Våldet dånar ut genom mina hjärtslag och låt världen höra vad de säger! Jag är inte rädd för att flyga, bara rädd för att störta i en hektiskt tango med molnen utan dig i sätet bredvid mitt. Enade ska vi gå in i döden och titta honom i ögonen innan vi kysser honom för vi är inget mer eller mindre än gudomliga, skriv det i bibeln.

Jag finns för andra, finns för att vandra i andras skor. En gång uppriven av lätta steg från historiens gång är jordens skorpa än en gång besudlad av maktens pervertism. Men jag ska inte falla för konsumenternas lovsång om lyckan i ett DYRbart liv, ett RIKtigt livssätt och de lyckligt LOTTade.

Vi är instruktionsanvisningarna till kärleken, baby, du och jag ska skriva den vackraste poesi med våra kroppar, och det kan deras vidriga pengar aldrig köpa, inte ens på internet.

Att köpa och konsumera kroppar är för köttätarna och inte ljusätare som du och jag. Vi vet att den ljuspoesi som kamerans lins fångar ger näring åt livets glöd. Gnistan. Den enda vi behöver för att tända fyr på livet vi bränner, offrar, för en evig lycka. Tillsammans. Tillsammans kan man göra allt och göra det fort. För livet väntar inte och inte jag heller. Vänta gör bara människor som låst in sig själv i sina rutiner, för rädda för att se framåt. Men jag är inte rädd och jag kommer aldrig svika mig själv på vägen mot Lyckan.