Dina uppspärrade ögon reflekterar det gapande mörkret mellan tallarna.














Ett litet knäpp sedan tystnad





















Dånet bröt andningsuppehållet och slog luften ur ögonblicket
Tryckte huvudet under skogens yta
Och lukten av barr och unken mycel tvingade sig nära inpå
















*biologisk kakofoni*
























Mullen kallar med oförklarliga tecken *hänryckning- påtaglig och invasiv*
















Och när du klivit ut ur ljuset viskar den


























Skogen är djupare.



























Allt stannar igen och ögonblicket kyler dig in i märgen (= din inre blodskog)

















Varför kallade skogen mig ut hit? Tanken flammar upp häftigt men dess låga dödas snabbt av oljudet, ett skränande icke-svar som hånar och föraktar och avvaktar


















Bland trädkronorna tycktes landskapet förutsägbart, rentav framkomligt. I gyttjan sipprar dina fotspår undan illojalt.


















En rotvälta får dig att snurra runt och falla.

*sensuell smärta*




























** TYSTNAD. Tusen ögon **

























Mörkret hann i din frånvaro upp tystnaden och de två förenas nu mot dig

SE DE RESER SIG OCH SKUGGORNA SVEPER IN
























Natthimlen vävs ihop med vildmarken i en dans runt din avsvimmade kropp































… Så kan festen börja.