Låt mig spåra ur, jag tror världsbilden snart spricker
om jag inte får tända fyr på en tanke
och dansa upprymt i lågorna

murar sätts upp för att rivas ner
glasas in och hängas ut och diskuteras sönder

Bubblor blåses upp för att reflektera solens strålar och sedan spricka
till ett drömskt stoff som silas ner i ett minne

Men mina bubblor spricker inte
de sprängs
de brinner upp och slickar i sig
allt i sin väg

Jag blåser dem med lungor fyllda av lava
och ett sinne svärtat av demoner

jag låter dem flyga löst över städer och skogar
tills de funnit sina platser
på stjärnhimmeln