Tyst eko i evigheten; ensamhetens vargar festar på min själ,

Vågor av förtvivlan rullar in mot klipporna; jag är bortspolad utan återvändo.

Jag går med orange flytväst i sandöken av självömkan.
I handen har jag en kompass utan Nordpol. 
Vet inte vart jag är.
Vet inte vart jag ska gå.

Jag jagas av en hemmagjord Terminator 2 till ljudet av Lasse Stefanz. Pistolerna ligger på havets botten och rosorna är vissna.

Jag skriker för full hals i kärlekslöst vakum; ingen hör, ingen ser.

Tom blick i trasig spegel.

Ingen bryr sig.