*

just där emellan
där det första avslutas och det andra tar vid

där

mellanrummets tomhet
du vet när inget varken är eller ska bli eller har varit

och det tredje är ifred

just där emellan
hör jag skuggor slå emot varandra
som mötande blickar

(ögon mot öga ensamt - jag håller för
håller för)

ur ekot växer egna världar fram och jag står där
ser på och lyssnar efter hur världarna lever sig själva

medan jag är doften av sten, en granits grova korn och bergens väggar
horisontens flackande sken över en dal fylld av gamla spår och läror levande genom sina misstag

fylld av allas trampade stigar
trevande genom sina val och velande viljor

(öron mot öra ensamt - jag håller för
håller för)

jag är omkring allt och inget
medan allas himlar möter ovanför

(kan jag vila invid din
när bergen har rasat)

och vindar sveper alltför nära

jag är mellanrummets krossande och skärvors flimmer
flammande dessa väsen

här

i just där
där allt har tagit slut
där allt aldrig har börjat

där allt är

emellan, i sig själv
tomheten

just efter
just före

ifred
och fridfullt fragment av öga ser inte som förr

endast svarens ristning skrivna som streck
sprickors lämnande i kvarhållna hugg

av händer som famnar framtid
(har de släppt nu)

yxor hackor och hårdare stenar

håller de dået
talar de sina minnen tysta med avslappnad vila bakom rygg

emellan där hörs ännu och just där störs den nu

tystnaden

landar ekot i nya världar eller vandrar jag blind
över egen dals dogm och distraktion före grynings grällhet
skummar skymningens gamla sken

(trumman saknar skinn
så länge vilddjuret sover)

emellan vaknar jag
upp

igen

*