drapera över dina dagar

veckade veckors vel likt kjolars klock

mångfaldigande månader ger dock år

av årsgamla dagar

om kryssande krystning kretsar

i kapprust och knapp rustnings kraft

svälter tiden sig själv

drämmer dina dogmer dithän

de döljs som påhäng och kaftansläng

som fåfäng dagslunk;

en dunk på en ryggtavlas minne

och jag hukar som vanligt

mindre

och mindre skapande ormanormer

kapande skinn på skinn

ömsar jag dina pålagda trossystem

ja som orm

avigt normande

du vinner segrar

vinner egna steg och drar

iväg

över serpentin ser jag dina genvägar
över stup

jag kryper ändå dit

där värme finns

*