+

korset

centrum
mötet djupet
gropen stupet där friden lämnades

ropens avgrund och strupens bottenlösa

hör
inga tystnader omfamnar när strävan gått itu


(hon vilar nu)


vägarna; valen åt alla håll slets de
åt alla håll rämnade det enda
lämnade det enda och kaos uppstod



korset uppgår åter i egen krafts förtvivlan
kränger slänger vränger sig avigt

separationens parad och min tvivlan
tvekan

förneka marken is och dimmig kristall
(leka juni igen)

tillåta eller låta gå
vägs räcken rediga järn
välja mellan torra eller våta tårar
spjärn och spännvidd över

tjärnsagorna

sägnernas siffror de enda
hör nu om forna vårars blöta

inga tystnader omfamnar när strävan gått itu
röta möter röta där sankmark står stilla

där korset jämnat smält och ämnat läka
ställt ultimatum på högkant
lägger sig löften som svampfylld luft

den brant som lutade nedåt
lutar ej för önskans behov

rov doftar där höga väggar hålls
och himlen sjunger höst med röst  av skadad strupe

hon sjunger för mig och hon sjunger för bergen
återigen
hon sjunger ur djup och från många världars avstånd

hon sjunger

Djupets Bruds Blues

+