Bland de grå livlösa trädens grenar

Skymtar livlösheten vandrandes med steg utan kraft

Ensamhetens andetag sveper in allt i en disig dimma

Hopplösheten hänger i från grenar likt uttorkade hjärtan

En sky av tvivel sveper förbi

Bildar rysningar efter min ryggrad

Uttömt liggandes vid mina fötter

Hjärtat en gång levande pulserande

Sorgsenheten strömmandes ut ur de öppna såren

Livets sårbarhet naket skådat i ett förgängligt landskap

I ett liv utan ord

Utan  liv

I de träden slår inga knoppar ut

Bryts ned till skrumpenhet

sakta fallandes mot marken

I de gråa skuggornas dal finns inget liv att leva

Endast ensamhet att andas