¤

röset
jag var tolv och besökte berget
återigen vår

ormens röse
där vara hundratals
och förmiddagen var min

i röset

väntan

väntan
på det där som är just det där
som ska göra just det där
till det där som är

väntan
på det där som är just det där
som ska göra just det till det där som är

allt
det där som är just det där som är

väntan
på det där som är

att

orma sig sin verklighet, oh
mot stenen varm som värmd av vår
med egen ormig cirkels O
och eget bett i svansens sår

i egen vila
egen vrå

en verklig dröm som få förstår
att ligga lugn

och ormigt må

tills solen ställt sig högt
då skugga drömma

gå

¤