.

Pennan,
- det poetiska uttrycket
var ett sätt
att låta känslor
krypa fram,
blöda ur
och på ett sätt
rena sig själv


Nu sitter krampen
i halsen
och orden
läcker inte ut ur pennan
som dom en gång gjorde
vilket har lett
till att
den poetiska befrielsen
har blivit
ett poetiskt tvång
där jag inte längre
mår bättre av att skriva,
inga känslor lättar på trycket
utan känner mig
nära nog kvävd
av min egen penna
och dess epileptiska försök
till poesi


- poesi
utan lycka,
utan känsla,
utan skäl att existera