Ok, Peter ...
Nu har du lyssnat på oss i flera timmar
och inte sagt ett endaste ord ...
Hur ser du på det här med jämlikhetsdebatten?

- Låt se ...
Flicka möte pojke
De blir kära
Pippar runt med varandra ett par år
Flyttar ihop
Förlovar sig
Skaffar barn
Pappan är engagerad de första tre åren
då nummer två även tillkommer
Sedan försvinner pappan ur bilden
och håller sig undan allt ansvar för barn och hushåll
Barnen blir 14 - 15 år gamla
Pappan blir plötsligt synnerligen aktivt intresserad
av sina älsklingar då de börjar bli mer kompisar och roligare att umgås med ...
Det är väl kortfattat det ni har utvecklat er debatt kring ikväll?

- Precis så är det! Unisont bifall från samtliga närvarande ...

- Men då undrar jag lite stilla fundersamt en sak ...

- Ja, vad tänker du på då?

- Om det nu är så som jag har uppfattat att ni menar att det är
hur kommer det sig då att vi inte har ett perfekt jämlikt samhälle?

- Hur menar du nu?

- Jo, pappan kan ju knappast beskyllas för att
Pelle och Stina blivit ojämlika såväl inbördes som
i hur de uppför sig och förhåller sig till sin omvärld.
Han var ju inte ens där ...

- Nog borde väl dessa mammor ha haft en ypperlig chans
att uppfostra dem till jämlikhetstänkande individer under
alla de år som pappan överlät ansvaret helt på dem?

Det blev rätt tyst i rummet efter min lilla konklusion ...

Nu så här efteråt kan jag själv tycka att det kanske var lite för förenklat
uttryckt, men någonstans i den där lilla konklusionen finns det trots allt
än idag något att hämta som skulle kunna tillföra debatten lite vettig näring ...