... inom gränserna för
en del av vårt avlånga land
som ligger i periferin
försiktigt sagt utanför ...

Utanför allt det
som är vad jag önskar
vore en del av
det som ligger inom
den del som 
utgörs av min verklighet ...

... försöker jag finna
vägen tillbaka
till allt det jag 
under dagen 
tvingats försaka ...

Källan till inspirationen
finns med allra största säkerhet
någonstans i
den aktuella situationen
som för stunden
är den till vilken
jag just nu är bunden ...

- Just precis här
i samma verklighet
som jag är ...

... Den där du
som är ämnad för mig
tyvärr ej är ...

Saknar dig
men odysseer
sådana som den
jag gjorde idag
må så vara
oförglömliga i sig
men är rätt förvirrande
för mig ...

Ty fortsätter jag
att sakna dig så som jag gör
behöver du nog rätt snart
se till att komma till mig
emedan jag ännu minns
att den jag inom mig vet
är den dig som är ämnad för mig
inte blott är en dröm i sig ...

Vet att du finns!

- Men förutan dig
här
nära, nära tätt intill mig
känns det som
om alltför mycket 
av allt det jag tycker om
alltmer förlorar i såväl
betydelse som relevans
vilket gör
att det successivt
migrerar och hamnar utanför ...

... innan det ens får en chans
att bidra till att jag 
efter en dag
så som den jag genomlevt idag,
återfinner min inre balans ...

Du fattas mig!

- Och mitt behov av dig
minskar tyvärr ej
när tillvaron så som idag
tenderar att förvandla
min längtan 
och mina drömmar om dig
till intet annat än 
något som alltmer
liknar en myt
på väg mot glömskans land
än en del
av den verklighet ...

... vi båda vet
skulle kunna vara
en underbar realitet ...

Så kom!
Ta min hand!
Gå en bit med mig
längs utmed vår egen strand ...

... på gränsen
mellan land och hav ...

Vårt alldeles egna 
kärleksfyllda hav
fyllt av frihet
utan tvång och krav ...

Där allt vi tycker om
oavsett rådande situation
alltid styrs av den inklusion
vilken gör
att intet mer
av det vi vill se
och därför så ock ser, 
vår verklighet hamnar utanför ...