Dimensionerna svajar
Stormarna stryker
Allt ifrån marken
Den röda bäcken

Jag följer inte längre
De gula husen
De fäller träden
Över gravarna i gräset

Ljudet frågar
Men jag förmår mig inte svara
Som i vågor
Slår jag tillbaka emot stenarna

Åh jag vågar
Men jag förmår mig inte gå
Jag är rädd att sakna
Det jag så jävligt vill ifrån

Perspektiven skiftar
Luften står stilla
Jag dricker vattnet
Undrar om jag får leva

Du finns inte
Du vinner inte
Du kan inte se mig här
Du tar mig inte
Det är vinter
Du fryser ihjäl

Du frågar
Men du belönas inget svar
Jag är som isen
Behåller det jag har tills jag krossas
Du tror du vågar
Men du förmår dig inte slå
Du är rädd att vakna imorgon
Utan minnen från igår

Du finns inte
Du skrämmer mig inte
Jag vet vem du är
Du tar mig inte
Det är vinter
Du fryser ihjäl