Där möter jag Sorgen. Framför ikonen i Domkyrkan. Mitt hjärta ber desperat om förlåtelse. Förvånade turister ser mina ögon tåras,  för att sedan fukta stengolvet. Vandrar sen planlöst, över ojämna gatustenar. De är täckta av regn, kalla hala våta. Går in på en bar och beställer vin. Låter Jesus sträva blod rinna ned i strupen. Ett försök att döva smärtan. Jag är den enda gästen här. Gatorna ligger öde i eftermiddag och jag är ensam. Utan dig, i Riga.