När det tragiska inträffar.
När man inser att det kunde ha inträffat tidigare.
Man blir rädd och ynklig.
Man ryggar tillbaka.

Man vågar inte inse att det är sant.
Man vill inte förstå.
Man vill helst bara blunda.
Och fortsätta gå.

Men när det står rakt framför ens ögon.
Den ger sig på kroppen och äter upp en inifrån.
Man vill skrika.
Man vill gråta.
Men det man inte kan göra.
Är att förlåta.