Fylld är sida på sida
Dag efter dag
Och indirekt, natt efter natt
Men efter en dag, trött och matt
Så vaknade han, inte
Mer

Men i själva
Almanackan
Finns det inbokat möte på möte
Dag efter dag
Så pass så almanackan inte räcker
Ens på årsbas

Den mänskliga osäkerheten
Som gör sej, påmind
”bättre med för mycket än för lite”
Verkade bladen, dagarna, veckorna, säga
Men det var för mycket almanacka kvar
När livet tog slut


Som Gud en gång sa:
”Du dåre”
Övertygad om att leva tills… ja vart tills när då?