Beundran…
förbannade beundran…
Ett ord utan mening…
En känsla utan definition…
Jag är ju bara en helt vanlig människa…
Beundran… - av vad…?
Omtanke och medmänsklighet…
Egenskaper som ändå ej kan respekteras
av flertalet…- Det är ju en obekväm egenskap…
…då man för att kunna säga sig ha den
också måste ta det svåra steget ut ur sig själv…
Beundran…
är det det som gör att jag
ska känna mig upphöjd av all den beundran ni överöser mig med…
-        Önskar ni kunde respektera mig för vem jag är
och inte för vad alla borde vara…

Charm…
Bländande charm…
förbannade charm…
- Det känns så Naivt att höra
då det enda charmiga egentligen är
det okända…
Så eftersökt…
ständigt lockande – sällan upptäckta…
-        Se er omkring…med öppna ögon
ni kommer att bli förvånade när ni upptäcker
att det till och med inom er själva ut runt omkring
…- att där finns en helt oupptäckt och okänd värld…
Det okända är inte så okänt som vi tror…
det okända är faktiskt något vi alla redan
är medvetna om finns inom oss…
Men vi förnekar det…
Det är alldeles för otekniskt och okomplicerat
för att få existera i detta redan
så komplicerade och tekniska nuet…

©Peter Stjerngrim