En arkitekt i skrik affekt gapar med Västerås dialekt, domderar och går an. Vettet är inget han premierar och svågern Gusten är en av dom, han som resignerar över dumhetens hela kompetens för där finns ingen gräns för hur illa det kan va.. och man undrar varför vissa alltid ska råka så illa ut, hamna med en sån dumstrut till svåger till slut, elakhetens sköra öra skriker själv i sorg ut.

Vad har man gjort för att förtjäna en sån fjant till svåger…
Han värre än ett missbruk till drog är…
Gör alla andra lack med och sitter på sin utsikt vid Bispbergs klack