Och där kommer hon in till sjukan
På sundsvalls lasarett och där
Så ser dom märken, bland de värsta de sett
Av misshandel, av orätt

Och frågar henne om hon fått nån hjälp
Nån att tala med, att vädra allt som det gäller
Den tid och läkedom för själen beställer
Men kroppens ärr säger än
Att hon bott tillsammans med djävulen

Men norr därom, i Övik
Denna befolkningsvidriga stad
Där var det ingen som sa nåt om märken på kroppen
Nej där var de bara glada
Att slippa röra om i burken av ohövelse
Där män inte är män, då de kan orsaka som mest bedrövelse
Bara ytan är blank och fin som en skridsko is
I detta vidrigheternas paradis
Så är man nöjd