Han blev ett namn, sas det när tiden blickade ner på flickan
som satt vid skrivbordskant, som på tå – framför de bilder
som fanns att få, att insupa med blickar som trånade
längtade och såg
en framtid att sukta efter

och hon log så, ett leende
som sa, viskade och visade


att han var värd – att vänta på