Ser ut genom fönstret

Det som är mitt

Lägger handflatan mot dess mitt

Regndroppar strilar sakta ned

Ringlande över rutan

Ser stilla ut på vattnet

I stilla strömmar över gatan

I min ensamhet ser jag ut i mörkret

Ser inte det mörka

En värld i vila möter mina ögon

Stjärnor välkomnar mej i natten

Blinkande igenkännande mot mej

Tystnaden möter mej förväntansfullt

I den finns alla svar

Svaren väntande på frågor ej ställda

Jag kliver ut genom rutan

Lämnar mej själv kvar

Innanför

Möter natten endast i klädd mej själv

Endast det som är jag möter världen