Skakar snön ur håret
som glitter längs korridorgolven
Du ser mig,
nickar svagt,

allt är annorlunda nu
Igen

Att du alltid ska förstöra
föreviga men förgöra
Måndag till söndag
fast samtidigt vara

en av de få anledningarna att stiga upp varenda morgon
igen

Hala plastgolv
och plastiga människor
Hjärtat hamras sönder till miljontals bitar och
korridorsglimret tvättas bort

Decembersnön är ful (som mig, som dig, som oss)
igen