.. och än en gång vände vindarna


Stormarna hade gjort luften
renare
och friskare att andas i

Sikten blev klarare
likaså våra uttryck

Att stå på den där klippkanten
farligt hängande i luften
känns inte lika ängsligt nu
när jag ser dig
stå där nere
med armarna brett isär

för att fånga mig

Så jag kastade mig ut
Med ångestens skuggor
skrikande i övergivenhet
bakom mig

Fallet och tomrymden
virvlande runt mitt nakna kött
slet bort allt som gjort ont

Din famn
klädde om mig
i mjukaste siden
i varmaste kyssar

Blåste du varsamt bort
det onda


Och nu vet jag dina ords skälvning
då allt faller
ur ditt hjärta