Tårarna letar sig längs mina kinderna ner mot hjärtat.

All världens glädje och sorg är samlad i mig.

Allt som varit och allt som inte längre är.

Tudelad, itu, sönder och hel, allt på samma gång.

Jag är du, men ändå inte, jag är allt, ingen och någonstans endast Jag.

Fragmenterat kaos.

Jag är på väg mot Helvetet iförd rosa tvångströja och vita tubsockor.

Jag bär med mig ett hemligt vapen.

Djupt inom mig,

under all smärta.

har jag ett osynligt skrin.

Precis innan undergången ska jag öppna det.

Släppa ut Aftonstjärnans läkande ljus.

Hela världen.