Mannen och måsarna
Det börjar där
Pojken vid stranden
som slänger stenen
som får rosorna att slå ut
mitt i havet
Mannen som vandrar
samma stig
dag efter dag
år efter år
som äter samma smörgås
vid samma bänk
och hör samma röster
rösterna
som till slut
ingenting
har att säga
denne samme man
när han en dag
tar en annan väg
uppför berget
ut mot heden
nära branten
när han lyfter sina armar
högt mot solen
när han ropar
efter måsarna
och ser alla komma
för att ge honom musiken
från öarna
Och vägen tillbaka
och vägen till vägarna
som går rosornas bukt
som går till ängen
där havets salt växer
till vindarnas träd
där också en man
som är vuxen
kan klättra i grenverket
för att måsarna
ber honom leka
Det börjar där
Och långt borta
hör han ljudet
av stenar som knoppas
och slår ut i blom
och av kvinnan
som andas
och av morgonen
som går i tovade skor
för att inte störa
humlorna
Långt därute
växer världen
och vardagen
kanske inte är
densamma