henriksson smakar

blåklocka

där han i nejden ligger

tuggar maskrosor

till vettet försvinner

springer, snubblar

över nerbrända dalar

gråter till han skriker

tuggar rinnande fradga

när han talar

1821 försvinner i ett moln

kriget är nu över

nejd och dal nu brinner

och henriksson

gammal och redan rutten

försvinner